Paulinas Kalas

Så i stället för att göra det vi ville så skulle vi sitta i ett klassrum och prata om mobbning, okej jag medger det är inte det roligaste men det som sägs är allvarligt och man borde inte skämta bort det som många i min klass gör.

Det knäppaste är nästan den saken att även fast vår lärare sa att mobbning även kan förekomma sig från barn till vuxna, vilket ofta händer i skolor där eleverna mobbar en lärare. Så sitter de senare den eftermiddagen och helt ärligt mobbar en lärare.

Detta har skett ända sedan i sexan då vi fick den här läraren i bild de låter henne aldrig prata klart, det tror att lektionen är ett öppet hus då man kan komma och gå som man vill, man får slåss och snacka i telefon, äta godis och kasta pappersflygplan på henne och säger hon någon gång till så spydar dem till baka och säger saker  som "Fan sluta skrik åt oss jävla kärring" eller något liknande.

Jag går alltid i från bild lektionen utan någon ting i skallen förutom värk. För vi hinner aldrig lära oss någonting och allt skrikande och fula kommentarer gör så att man blir helt tokig i skallen.

Och då undrar jag gick sakerna vi pratade om i morse bara in och ut någon minut senare? eller kom det ens in över huvudtaget'? kvar finns det då inte..

---

Men okej det där om att man kunde gå till matsalen i morse och anmäla sig till en så kallad "friendsare" eller kamrat stödjare som jag säger tycker jag blir ganska fel.

De jag vet anmälde sig (man anmälde sig frivillig men det är inte alla som kommer med) i från nian av dem jag känner kan jag inte direkt påstå kommer göra ett bra jobb som kamrat stödjare. Det anmälde sig mest för att få slippa lektionen och få vara med på en aktivitetsdag i vår som lärarna lockade med.

Jag kan ju inte vara säker på att dem inte gör ett bra jobb, men det kändes bara som sådana personer... :/

För jag tycker att en kamrat stödjares jobb inte bara är att "inte slåss" eller bara ljuga bakom ryggen på folk.. *host*

Jag tycker att en kamrat stödjare borde vara en person som inspirerar andra, som vågar vara sig själv och alltid peppar de andra att de är bra som dem är. Eller tex. går fram till den där lilla sjuan som sitter och gråter i ett hörn.

Om "jobbet" skulle göras rätt så skulle det nog vara ganska svårt och det kanske inte finns så många som faktiskt klarar av det. Men att bara liksom typ lotta ut vem som blir eller som när vi var små rösta i klassen om vem som skulle representera så blev det ju bara den populära tjejen och killen..

Jag menar dock inte att jag passar som jobbet, för det skulle jag inte vela påstå. Men jag tycker att det är på ett ganska fel sett de personer blir valda..